Jag vet inte vad jag ska skriva om för ögoblick. Har inget mer än det hemskaste i mitt liv och det var när vi fick ta bort Samantha. Men eftersom jag redan berättat om henne och vad som hände och hur jag känner om henne så ska jag inte skriva det igen.
Men ett ögonblick jag kommer ihåg var när en person sa hur duktig jag var på att rida och jag riktigt såg att den menade det. Det gjorde min dag och jag tänker fortfarande på det o ibland när jag rider så får jag upp meningen i mitt huvud och då känner jag mig för sekunden väldigt duktig. Så det ögonblicket gjorde mig gott:)