Min finaste samantha,det går inte 1 dag utan att jag tänker på dig. Det har gått 2 år,3 månader och 17 dagar sen du försvann ifrån mig. Mitt allt försvann.
Vi hade hängt ihop i 4 ½ års tid och jag var den ända som älskade dig. Du var så speciell och även fast du inte alltid var en ängel mot mig heller så vet jag att du gillade mig innerst inne. Och gillade att jag var hos dig och tog hand om dig,för jag såg det på dig även fast öronen oftast var bakåt så såg jag i dina ögon att du gillade att jag tog hand om dig. Jag älskade dig av hela mitt hjärta och alla minnen kommer jag aldrig att glömma.
Varje kväll innan jag somnar ser jag senariot när jag sa hejdå. Ett hejdå som skulle räcka föralltid,jag skulle aldrig mer få se dig,kunna krama om dig,stoppa in huvudet i din päls,kunna sitta i din box i flera timmar o bara titta på dig.Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv,jag kunde inte gå ifrån dig,jag kunde inte släppa taget om dig,jag visste att mamma satt nere o väntade men jag kunde inte. Jag ville aldrig släppa taget om dig,du var ju mitt allt,det var du som var mitt liv. carolina fick tillslut dra ner mig till bilen men jag kunde inte vända mig om jag såg dig stå i fönstret och kunde inte släppa blicken om dig. Jag bröt ihop utanför bilen,jag kunde inte stå upp,jag ville inte,det fick inte hända.
Jag älskade dig Samantha över allt annat och jag kommer alltid älska dig,du kommer alltid att finnas hos mig oavsett vad som händer.
Vila i frid min ängel